20 November - Lördag
Slänger in en bild från när vi var i Danmark med skolan. Dock är inte alla med på bilden :)
Nu ska jag se om jag kan hitta något i garderoben min, kommer ha beslutsångest kan jag säga...
Hoppas ni får en fin kväll :) Kramar ♥
Svar: Jo, jag förstår precis! Dock är det lätt att det blir bättre stämning när man inte har sin plats och sin biljett, då man bara kan stå och hoppa med, men den här konserten hade minst lika bra stämning, trots att man var längre ifrån själva scenen. :)
Jag känner att jag kan berätta varför jag åkte in på sjukhus nu, trots att det egentligen inte är något privat alls, men jag skrev det inte på bloggen för att det inte är något man "skryter" med, eller vad man ska säga.
Känns som om detta kommer att bli en hel roman nu, men i alla fall. Jag har shunt, sen jag bara var några månader gammal, vilken behövs för att jag ska kunna leva, eller vad man ska säga. Usch, det är så sjukt svårt för mig att förklara, jag vet knappt själv. I alla fall, så går där slangar lite kors och tvärs i huvudet på mig, och även en som leder ner till magen, där jag har ett ärr.
Morgonen då allt gick åt helvete (rent ut sagt) vaknar jag med huvudvärk och jag mår så illa så att jag till slut spyr. Ringer pappa, och vi det laget visste även jag vad det var frågan om. Det har nämligen hänt förr, när jag gick i 6:an senast. Om man tar lite hemsk humor på det hela och föreställer sig att det ska ta 3 år mellan avbrotten i shuntsystemet så är jag lagom sjuk till studenten, haha.
Nu i slutändan vet vi att det var slangen ner till magen som hade något avbrott någonstans. Innan de förstod det gick jag igenom två operationer, varav den första var helt onödig. Sammanlagt tre operationer blev det, och det var under den sista som allting blev bra igen.
Under denna tiden mådde jag hemskt. Jag har knappt någon koll om det är lika för alla, men i mitt fall var det som morgonen då jag mådde dåligt, om inte flera gånger värre. Jag hade en hemsk huvudvärk som inte går att beskriva, trött var jag, illamående precis hela tiden så att jag inte kunde svälja tabletter, utan fick all möjlig medicin intravenöst. Panodil och Ipren var inte att tänka på, sånt hjälpte inte.
Sent att komma på det här nu, men jag hittade en länk som förklarar en del. Även en liten ordlista finns med, och tur det! När doktorerna skulle komma in och prata med mig orkade jag inte lyssna, jag fattade ju ändå inte vad de snackade om. Man blev ju helt förstörd av att vara där över huvud taget, man orkade helt enkelt inte.
Här har du länken: http://www.skane.se/upload/Webbplatser/USIL/Bilder/Division4/VONeurikirurgi/shuntbroschyr_26_for_skarm.pdf
Kram!
/Beccy
